Språkstörning hos barn: vad du som förälder kan göra hemma

Det är en sak att läsa orden *språkstörning hos barn* i en remiss eller på 1177. Det är en annan sak att sitta hemma på en söndagskväll och försöka förstå vad det faktiskt betyder för ditt barn, för din familj och för veckan som kommer.

Det här är skrivet för dig som förälder. Inte för logopeden, inte för förskolepersonalen. För dig som kanske just har fått en remiss, kanske står i kö, kanske bara har en känsla av att något inte stämmer med hur ditt barn pratar. Vi går igenom vad språkstörning är, vad som skiljer det från andra närliggande saker, vad som händer när habiliteringen är inkopplad, och vad du faktiskt kan göra hemma under tiden.

Sen språkutveckling vs språkstörning: vad är skillnaden?

Sen språkutveckling betyder att barnet kommer igång med språket senare än jämnåriga, men följer i övrigt en typisk utvecklingskurva. Många "sena pratare" hinner ifatt utan särskild insats. Det är en variation inom det normala.

Språkstörning är en utvecklingsstörning av språket som inte går över av sig själv. Språket utvecklas långsammare eller annorlunda än förväntat, och det syns kvar även när barnet får tid och stöd. Diagnosen ställs av logoped.

I praktiken syns skillnaden ofta först över tid. Det är därför logopedens utredning väger så tungt.

Vad är språkstörning hos barn?

Språkstörning är när ett barns språkutveckling går långsammare eller annorlunda än man förväntar sig, utan att det går att förklara med hörsel, intellektuell funktionsnedsättning, autism eller en tydlig medicinsk orsak. Det handlar om hur barnet förstår språk, hur det använder ord och meningar, eller bägge delarna.

Diagnosen sätts av logoped, ofta efter en utredning på habiliteringen eller via en BVC-remiss. Internationellt har man sedan 2017 enats om begreppet *Developmental Language Disorder* (DLD) genom det som kallas CATALISE-konsensus. I Sverige används begreppet *språkstörning* i kliniken, och *generell språkstörning* förekommer om svårigheter som rör flera språkliga områden samtidigt.

I praktiken kan det se ut så här: barnet har färre ord än jämnåriga, sätter ihop ord till meningar senare, blandar ihop ljud, har svårt att följa instruktioner i flera steg, eller pratar mycket men med ord som är svåra att förstå.

Språkstörning, talförsening, fonologisk störning, autism: vad är skillnaden?

Det här är begrepp som ofta blandas ihop, och det är inte konstigt. Här är en kort genomgång:

Talförsening är ett brett samlingsbegrepp. Det betyder att barnet pratar senare än förväntat, oavsett orsak. En talförsening kan vara övergående eller bli till en språkstörning över tid.

Språkstörning är en specifik diagnos. Den ställs när språkutvecklingen är tydligt försenad eller avvikande och inte förklaras av något annat.

Fonologisk språkstörning är en undergrupp där barnet har särskilt svårt med språkljud och hur de sätts ihop till ord. Barnet kanske säger "tatt" istället för "katt" långt efter att jämnåriga slutat göra det.

Språksvårigheter vid autism hanteras i utredning ofta som en del av den bredare autismprofilen, snarare än som ett separat tillstånd. De kan överlappa med språkstörning, men insatser och uppföljning planeras utifrån hela bilden. Om du undrar om autism, läs gärna [mitt barn pratar inte: vad gör jag nu?](/talkr/blog/mitt-barn-pratar-inte) som tar upp den frågan separat.

Det viktiga är att du inte behöver ha rätt på begreppen för att börja hjälpa hemma. Logopeden ställer diagnosen. Du och resten av familjen kan börja stötta kommunikationen idag, oavsett vad den slutgiltiga rubriken blir.

Barn pratar inte vid 2 år: en BVC-trappa

En av de vanligaste frågorna föräldrar bär på, ofta tyst, är: *när är det dags att lyfta det här med BVC?* Det finns inga exakta gränser, men barnhälsovården följer ungefär den här trappan när de lyssnar efter signaler i språkutvecklingen.

Vid 18 månader. De flesta barn säger några enstaka ord, ofta vardagsord som *mamma*, *pappa*, *nej*, *mer*. En del barn säger färre, en del säger fler. Att barnet förstår vad du säger, pekar på saker, och försöker kommunicera med ljud eller gester väger ofta tyngre vid den här åldern än hur många ord det själv säger.

Vid 24 månader (2 år). Här börjar det vara värt att titta närmare. Många barn har då ett ordförråd på flera tiotal ord och börjar sätta ihop två ord till korta kombinationer som *mer mjölk* eller *pappa borta*. Om barnet vid två år inte säger några ord alls, eller inte verkar förstå enkla instruktioner, är det rimligt att lyfta det med BVC vid nästa besök.

Vid 30 månader. Vid runt två och ett halvt år förväntas de flesta barn använda korta meningar och förstå tvåstegsinstruktioner som *hämta skorna och kom hit*. Om språkutvecklingen står still eller går bakåt vid den här åldern är det dags att be om en remiss till logoped, inte vänta till treårskontrollen.

Det här är riktmärken, inte facit. Magkänslan väger också. Om något känns fel är det alltid rimligt att lyfta det med BVC, oavsett ålder.

När en logoped är inkopplad: vad händer egentligen?

Om ni har fått en remiss till habiliteringen eller logopedmottagning brukar processen se ut så här:

1. Utredning. Logopeden gör en bedömning av barnets språkförståelse, ordförråd, uttal och kommunikation. Det tar en eller flera besök. 2. Diagnos och plan. Om barnet uppfyller kriterierna för språkstörning skrivs en plan. Den innehåller mål, frekvens på besök och konkreta råd till föräldrar och förskola. 3. Behandling. I praktiken handlar det ofta om perioder av logopedträning blandat med längre uppehåll där familjen och förskolan jobbar vidare med samma material. 4. Uppföljning. Barnets utveckling följs upp, och planen justeras.

Habiliteringen och logopedkåren gör ett viktigt jobb. Det är de som ställer diagnosen, har den kliniska kompetensen, och kan följa barnet över tid. Det vi pratar om i resten av texten är inte ett alternativ till logopeden. Det är vad du som förälder kan göra i mellanrummen, hemma vid köksbordet, mellan besöken.

Vad familjen kan göra hemma medan utredning och behandling pågår

Det här är den del som ofta saknas i broschyrerna. Du har fått en remiss, eller en plan, eller en lista med tips från BVC. Men du sitter fortfarande hemma på en tisdagskväll och undrar vad du faktiskt ska göra på onsdag morgon.

Det finns några saker som forskning och klinisk erfarenhet pekar på, oavsett om utredningen är klar eller om ni står i kö.

1. Sätt ord på det som händer i vardagen

Det enklaste och mest underskattade verktyget. Berätta vad du gör medan du gör det. *"Nu häller jag mjölken. Mjölk. Är den kall? Den är kall."* Det låter naivt och det fungerar. Barnet får höra ord kopplade till verkliga händelser, om och om igen, i det sammanhang där orden faktiskt används.

För barn med språkstörning är det här viktigare än för andra. Repetition i meningsfulla situationer är en av de mest robusta byggstenarna i språkutveckling.

2. Sänk kraven på att barnet ska svara

En vanlig instinkt är att fråga ut barnet. *"Vad heter den här? Säg banan. Säg det. Vad är det här då?"* Det kommer från en bra plats. Men för ett barn som kämpar med språk blir det ofta press, inte stöd.

Försök i stället att ge barnet möjligheten att svara utan att kräva det. Pausa efter att du har sagt något, så barnet får tid. Acceptera ljud, gester, pekningar och blickar som svar, även när orden inte kommer. Det är också språk.

3. Använd bilder och visuellt stöd

Bildstöd och AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) är inte något som är reserverat för "allvarliga fall". Det är en av de mest evidensbaserade insatserna vid språkstörning, och det fungerar parallellt med att barnet utvecklar tal. Forskningen är tydlig på en sak: bildstöd och AKK hindrar inte talutvecklingen. Det stöttar den.

Det kan vara så enkelt som ett par bilder på kylskåpsdörren med "äta", "dricka", "ut", "mer". Det kan också vara en app i telefonen eller på iPaden ni redan har. Vi har skrivit mer om hur du kommer igång i [bildstöd som app: slipp skriva ut, klippa och laminera](/talkr/blog/bildstod-som-app), och om varför egna foton ofta fungerar bättre än stiliserade symboler i [bildstöd med egna foton](/talkr/blog/bildstod-med-egna-foton).

En sak vi byggt Talkr kring är att hela familjen ska kunna använda samma verktyg. När mamma, pappa, mor- och farföräldrar och förskolepersonalen ser samma tavlor och använder samma ord slipper barnet lära ut ett nytt system varje gång någon ny kommer in i rummet.

Talkr är en svensk AKK-app som familjen själv sätter upp på en kväll, på iPaden eller telefonen ni redan har. Familjen kan börja testa direkt, utan utredning eller remiss, medan ni väntar på eller jobbar parallellt med logoped. Den ersätter ingenting. Den är ett av redskapen i lådan.

4. Läs samma böcker, gång på gång

Barn med språkstörning vinner mer på upprepning än de flesta andra barn. Den bok som ditt barn vill höra för femtonde gången är inte ett tecken på snäv smak. Det är hjärnan som gör sitt jobb. Läs den. Peka på bilderna. Säg orden. Pausa.

Korta böcker med tydliga bilder är ofta mer användbara än längre berättelser. En sida med en hund, en sida med en boll, en sida med ett barn som äter en glass: det är språkträning även när det ser ut som ingenting.

5. Prata med förskolan om hur ni gör likadant hemma och där

Det här är ofta den största hävstången. Om förskolan jobbar med en viss typ av bildstöd, kan du använda samma hemma. Om du har en app eller en bok som fungerar för ditt barn, fråga om förskolan kan använda samma vokabulär. Konsekvens mellan hemmet och förskolan är mer värd än mängden material.

För barn med språkstörning i förskolan finns oftast ett samarbete mellan logoped och pedagoger. Be att få vara med på den dialogen. Du är experten på ditt barn. Du behöver inte vara expert på språkstörning för att bidra.

När bör jag söka extra hjälp eller fråga om?

Det finns inga skarpa gränser, men några riktmärken kan vara värda att tänka på:

• Om barnet vid två års ålder inte säger några ord alls, eller vid tre års ålder inte sätter ihop två ord till en kort mening.
• Om barnet inte verkar förstå enkla instruktioner som jämnåriga förstår.
• Om barnet har tappat ord det tidigare kunde.
• Om barnet blir tydligt frustrerat eller drar sig undan i situationer där det förväntas kommunicera.
• Om din magkänsla säger att något inte stämmer, även om ingen annan ser det.

1177 har bra information om språkstörning och vägar in i vården. Din BVC-sköterska kan göra en första bedömning och hänvisa vidare. Du behöver inte vänta tills någon annan ser problemet.

Tre saker att hålla fast vid

Ditt barn lär sig hela tiden. Även de veckor det inte ser ut som det. Språkutvecklingen vid språkstörning går ofta i hopp, med långa platåer mellan. Det är inte stillastående. Det är hjärnan som arbetar.

Du behöver inte vara expert. Du behöver vara närvarande. Att sätta ord på vardagen, ge tid att svara, och använda bilder när orden inte räcker är saker en förälder kan, utan utbildning.

Det finns gott om hjälp, även om det dröjer innan den officiella vägen är på plats. Logopeden kommer. Habiliteringen kommer. Under tiden finns det mycket du kan göra själv, hemma, med det ni redan har.